Att välja glädje. Det är något vi alla önskar i livet. Glädje. Och ändå så skapar vi omedvetet så mycket mönster som leder till motsatsen. Kanske är det just för att vi önskar, istället för att se att den redan finns. För glädje är inte en slutdestination full av perfektion. Glädje bara är.
Och glädje är något av det som jag älskar mest med yogan. Glädjen som genomsyrar. Att ta seriöst arbete på yogamattan med humor och glimten i ögat. Att öppna upp för skratt och acceptans av det som är. Oerhört befriande.
Biologiskt sett så är lycka och glädje biokemiska tillstånd, och endorfiner är ämnen som produceras naturligt i människokroppen. När vi yogar och mediterar så jobbar vi med hela hormonsystemet och aktiverar våra endorfiner – genom rörelse, andning, sammanförande av kropp och själ. Vi både höjer energin och närmar oss stillheten på insidan. Där i nuet är glädjen så enkel. När vi däremot släpper nuet och och låter sinnet fara iväg både mot framtid och dåtid så kommer ofta oro och tvivel. Det svårfångade nuet, som finns i varje andetag.
Glädjen utan krav. Glädjen inuti. Det finns en enorm kraft i den, som handlar om attityden till det vi möter i livet. Att inte tyngas av måsten, mörker och stress. Att gråta vår gråt lika mycket som vi skrattar våra skratt. Men att också njuta mer, våga mer, leka mer. Det är inte samma sak som att vara naiv och blunda för världens utmaningar. Det handlar mer om att lita på ljuset och stå upp för det vi tror på. Uppskatta andetag, hjärtslag och det stora i det lilla. Att bryta mönster som är destruktiva, välja glädje framför tvivel och förstå att vi är här för att stråla.
Sat Nam / Anna
